Han fattas mig...

Ja, då börjar jag blogga igen och vilken dag börjar jag inte på, en tung och sorglig dag. Min vän Ben har gått bort i en hemsk olycka. Gråten ligger så nära hela tiden, ibland kommer den och ibland så försvinner den.
Har nog inte riktigt förstått att vi aldrig mer får se honom igen,våran allas kämpe.

För ungefär sex månader sedan så fick Ben prostatacancer och har mått dåligt till och från, han hade fått all den strålning som var sagt och till midsommar skulle han få svaret om cancern har gått tillbaka eller blivit värre.

Ben, hade sina vänner som sin familj, men kom alltid till ett tomt hem efter jobbet. Han mådde nog sämre än vad vi visste.

Igår hittade vi honom död på hans köksgolv och synen kommer nog att vara inprintat i mitt minne för alltid.

Har tittat på detta kort så många ggr nu och fastän han har det bättre där han är nu,så kommer jag aldrig glömma denna helt underbara, genomgoa och snälla man. Vi kommer att sakna dig så otroligt mycke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0