Min vän
Min bäste vän, det är så längesen jag satt vid ditt bord.
När jag så ofta fick höra dina vänliga ord.
Så många glada minnen jag har, önskar att du fanns kvar.
Saknar din röst, saknar hela dig.
Saknar din styrka och glädje.
Saknar ditt leende du alltid gav till mig.
Du gav aldrig upp någon eller något, du kämpade in i det sista.
Jag är så ledsen att jag inte tidigare visste.
E vid din grav ofta, pratar och skrattar, gråter och ler.
Tänker på alla dina tokiga ideer
Du är så långt borta, men mig alltid så nära.
Saknar dig min underbara vän.
Kommentarer
Postat av: underverktvå
Vilken fin dikt! Sorglig men fin, handlar om Linda va?
Postat av: Sussa
Ja, har tänkt ganska så mycket på henne den senaste tiden. Det är ju fem år sedan i år. Kände för att skriva av mig lite,brukar kännas bättre då. Hittade en passande bild också, med sitt långa hår.
Trackback
