My life...

För en tid sedan fick jag veta att jag inte kan jobba kvar där jag jobbar pga hälsoskäl som jag skrev i tidigare inlägg. Det tog väldigt hårt på mig eftersom jag trivdes så himlans mycket just hos min brukare. Jag kunde ju liksom inte ha det så mycket bättre, bra tider, en helt underbar brukare, goa arbetskamrater osv. Nu kommer jag att bli arbetskompis med min man eller rättare sagt han kommer att bli min chef. Jag har ingen aning om hur det kommer att fungera, men jag vill ändå försöka och se. Funkar det så är det jättebra och funkar det inte så är det inte så mycket att göra åt den saken. Jag har aldrig haft svårt att få ett jobb förut. Det ska bli riktigt spännande detta. Förra onsdagen så ringde jag våran sk inhoppande chef och berättade att jag skulle sluta. Jag ville komma in på kontoret och skriva på uppsägningspapper så fort som möjligt, men han hade inte tid att träffa mig så han skulle skicka hem papper. Dessa papper eller detta pappret har inte kommit än. Idag har jag försökt att få tag på honom och antingen e han på möte, sitter i telefonen eller så svarar han, men ingen pratar. Sjukt! Jag vill ju ha detta ska bli  klart så jag kan börja jobba den dagen vi har bestämt. Blir smått irriterad eftersom jag vet hur detta företag funkar och hur det fd företaget funkade. Jag kommer iallafall att kräva ett viss datum för min uppsägning om jag inte får detta papper imorgon.