My life...

Solen skiner ute och jag sitter här inne med Isabelle. Hon vaknade upp med feber i morse och näsan rinner. Hon var hängig redan igår kväll men trodde att det berodde på solsting eller något sånt. Hon är ju ute hela dagarna på dagis och jag har ingen aning om hur mycket vatten de dricker, hoppas att de har tillgång till det hela tiden. Har iallafall fått veta att hon inte har sin solhatt på sig när hon hämtas på dagisgården i den här varma solen. Okej, jag förstår att det är jobbigt och hålla reda på alla mössor som slängs av hela tiden just pga värmen, men jag vill att min dotter ska ha sin solhatt på sig när hon är ute. Jag som mamma förklarar det hela tiden för henne och räknar starkt med att dagispersonalen också gör det till alla barn.

Jag sitter ju och kollar facebook flera ggr på en dag, jag är ingen som sitter där hela tiden och uppdaterar mig inte heller varje dag. Igår satt jag och förklara för min andra hälft om att det finns fördelar med fb och det är ju så enkelt att hitta gamla vänner som man inte har sett på flera år. Han är fortfarande skeptiskt, han lever i den där telefonvärlden fortfarande. Vill man få tag på mig så kan man ringa eller till någon annan. Frågade honom om inte han hade någon gammal vän som han inte hade sett på flera år så kunde jag kolla på fb om han fanns där. Mycket riktigt, hans gamle vän var där och vips så har även Micke en fb sida. Tvivlar på att han kommer att gå in där lika mycket som mig, men jag tror nog ändå att nyfikheten tar över och att han så småningom är samma anhängare.

Har precis tittat på våran bröllopsfilm och kunde inte låta bli att fälla både en och två tårar, så himlans fint. Så annorlunda allting var då, så mycket som har förändrats i både vänner och familj. Det enda som är riktigt då som nu är att jag älskar Micke lika mycket fortfarande. Det är ändå över fem år sedan vi gifte oss där i Österhaninge kyrka en iskall och solig dag i November. Dagen innan hade det snöat enormt mycke och vi trodde verkligen att vi inte ens skulle komma fram till kyrkan dagen efter. Jag hade lyckats att gå ner dessa fem kilo som jag var tvungen till för att få på mig klänningen och kände mig så fin och speciell. Jag åkte med lillasyster i våran BMW dit och vi kom långt före Micke med bestman. Blev riktigt orolig när det tog sådan tid för honom att komma dit, fråga Janne som förde fram mig om han hade kommit ett flertal gånger, men ingen Micke. Tillslut så stod han därframme och jag började gå in. Barnen först och sedan brudtärnan. Minns alla glada miner, en annan tår när jag gick där i altargången. Önskar att man var lite mer modern då och hade en videocamera som vara digital,men nu var det barnens barnvakt som spelade in lite åt oss. Våran kameraman kom inte, han avbokade in i sista minuten (Mickes pappa). Nu när jag ser på filmen efter fem år så längtar jag verkligen tillbaka till det där få minuterna i kyrkan och en dag så kanske man förnyar löfterna, det blir ju inte i kyrkan, men det kan ju bli minst lika fint.

Var och lämnade Isabelle i morse på dagis och tog en lite längre promenad hem, det är ju strålande sol ute. Brukar normala fall ta bilen denna korta promenad vilket egentligen nog tar längre tid att gå till bilen. Ska bli mer nyttigare nu när jag har problemet ur världen och kommer troligtvis få mer energi. Träffade Emma en snabbis på hennes lunch, hon har snart växt om mig. Hon kommer nog att bli väldigt lång med tanke på att hon säkert är runt 1.60 nu och då 13 år gammal.

I lördags så var jag med Micke och barnen till Jysk för att titta på en bokhylla till Madeleine, är inte så förtjust i deras möbler eftersom det alltid har varit någon defekt på allt som vi har köpt där. Hittade en vit och en miniatyr av den som vi har i vårat vardagsrum. Madeleine blev ju jätteglad när vi sa att vi tar den även om den var lite dyr. När vi står där bland alla möbler så får ju jag syn på något som jag bara ville ha i hallen, mer förvaring och mycke snyggare än den fula sittmöbeln som var innan. Kunde inte låta bli så de fick hänga med de också.

Efter ett antal månader så tar jag upp bloggen igen. Om jag ska vara helt ärlig så har jag försökt förut, men har då inte kommit på mitt lösenord.