My life...

Jag trivs på mitt nya jobb o känner att jag har kommit rätt fastän det e det rättså tungt o krävande, men ändå så känner jag mig så välkommen av alla o det gör ju att man trivs.

Jag känner att jag skulle vilja lätta mitt hjärta, jag vet inte om min blogg intresserar, men jag vet att en del läser den. Jag har eller det var längesedan som jag skrev hur jag kände det via min blogg.

Jag har sedan en tid fått kontakt med min syster igen, varför e inte relevant. Men, jag har ju i flera år önskat att jag hade haft en syster att ringa o få råd, skvallra av sig om kärleksbekymmer, prata om barnen, prata om mig själv, bara känna att jag har någon förutom min familj här hemma att prata med.

Jag känner att vi har varandra nära som vi hade en gång i tiden o det gör mig så glad, så harmoniskt, så trygg. Jag hoppas att det alltid kommer att förbli så, det e ju trots allt ett antal år sedan det inte var så. Jag tycker så mycket om min syster o mina syskonbarn o vill ställa upp så mycke jag bara kan så hela den familjen kan få känna en trygghet som e så självklart.

Nu kanske jag sårar andra via min blogg, men jag vill kunna skriva som jag känner utan att nämna några namn. Jag vet att det nämns pikar här o där, men det har det ju alltid gjort o kommer väl alltid funka så.

Idag har jag varit o vaccinerat mina barn, helt otroligt att man ska behöva vara med om ett sånt hysteri som det är, det här med svinis...

Jag har då suttit framför datorn hela förmiddagen o uppgraderat vårdguiden, ja säkert 10 ggr i timmen. Inget vaccin i Brandbergen, men när jag såg att det fanns i Handen så var det utan tvekan att jag skulle dit. Satte mig i bilen o hämta alla kidsen för att jag vill inte sitta o vara orolig längre, de ska ha sin vaccin oavsett om jag fick vänta i flera timmar.

Så, nu e det klart. Nu e det bara att vänta o se om det händer något under natten.

Lägger in en bild på grisinfluensan...