My life...

Har helt totalt ignorerat min blogg den senaste tiden, vi har haft semester och jag har ingen bärbar dator med modem att ta med heller. Det räcker med en dator  att ha här hemma och har inte riktigt prioterat en sån där. men, jag vet inte hur många ggr jag har tänkt tanken att köpa en, för mina utråkade barns skull. Det är väl kanske inte det roligaste att vara på landet, när alla ens vänner e här hemma i Brandbergen. Men, tanken att vara här hemma hela min semester när jag har mitt supersköna landställe att åka till går bort. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen när ungarna e rastlösa. 

Tänkte passa på att leta efter en del kort som ska mailas iväg, men hittar inte min pärm med mina kort som liten som jag fick av min gammelfarmor. Har suttit och tänk och tänkt och letat överallt. Jag har för mig att den var i källaren, men när jag var ner nu så låg den inte där jag trodde att den var. genast så fick jag en rysning i kroppen och undrar om den försvann när vi fick inbrott nere i källaren. Men, vem kan ta något sådant och vad ska de med dem till, kort på helt främmande människor. Nä, jag måste gå ner igen och kolla blir vansinnig om den e borta.

Har varit på landet, sjukt tråkigt väder bara men, vad gör det när man ändå har semester. Man behöver ju inte alltid göra något hela tiden. Kom hem igår för vi tänkte tvätta upp alla skitkläder så drar vi väl tillbax någon dag här i veckan. Idag var vi och shoppa kläder inte jag utan det blev två tröjor till micke, lite leksaker till barnen och jag e för snål som vanligt när det gäller mig själv.

Det bästa tror jag är att ignorera något som man inte vill ha i sitt liv o det e det jag håller på med, ska bara försöka få min dotter att sluta läsa din blogg!

Varför sitter jag här och skriver när jag igentligen inte har någon lust till det. Men, jag har varit inne på en blogg som jag har varit inne på så många ggr förut. Min systers. Jag har hela tiden inne i mig beundrat henne för hennes styrka, hennes självsäkerhet och mod. Men, när jag sitter och läser vad hon skriver, så får jag kalla kårar. Jag fick höra av min dotter Emma som är 12 år gammal att min sk syster skriver en massa om mig, jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Men, jag såg på Emma att hon var ledsen och att det e någonting som hon inte tyckte om.  När jag har läst dessa så undrar jag hur mycke hat kan man verkligen ha för någon. Jag känner ingen hat för varken henne eller min andra syster utan tvärtom, jag är glad att de har varandra och att de båda bor igen på samma ställe där de från början bodde.  Alla har vi haft våra bekymmer genom tiderna, men varför måste man absolut försöka såra någon hela tiden? Om min syster ändå kunde förstå att allt jag skriver på min blogg inte handlar om henne, att det är fortfarande inte bara jag som sitter framför denna dator, att jag bara vill vara ifred och att få leva de livet som jag tycker att jag är värd efter allt helvete jag har varit med om. Jag har de senaste åren förlorat så många som jag bara älskar och verkligheten blir så intimt när det händer. 

Nu e vi hemma igen,har varit på landet denna vecka och vi har verkligen haft en toppenvecka. Så varmt och så mycket solksken gör gott i hjärtat.