My life...

Grejen är den att jag jobbar på det mest enligt mig det hemskaste jobb jag nånsin jobbat på, det har verkligen dragit ner mig totalt. 

Detta arbete är ett stort företag och har visats både på tv och radio och allting låter så bra utåt sett, men verkligheten är inte detsamma. Det är kaos! Vem får lida?! Jo personalen, JAG!! Jag kollar Ams hemsida varje dag för jag pallar inte detta så länge till. Ingen bryr sig, ingen bryr sig om information som ska ut och allting blir bara värre, tycker jag. Vad ska jag göra nu, det är riktigt deppigt, men jag försöker hålla ihop för alla runtomkring mig. Även om det inte blir så många leenden, så måste jag vara stark.

Vad vore jag utan min familj, NADA! Det är den som håller mig samman just nu, jag har en fet knöl på min fot som trycker så in i norden när jag jobbar och borde fixa det, men som vanligt så prioterar jag alltid allt annat än mig själv. 

Jag ser och hör människor runtomkring mig som är så glada, en del har precis startat sin semester, en del ska gifta sig, en del ska få barn osv.

Jag vet, jag som inte brukar klaga utan låta alla andra kommandes till mig med sina bekymmer och som vanligt så står jag där och bara matar in information, vilket jag egentligen inte borde ta emot. 

E så trött på falska människor som vänder en ryggen när man själv behöver en hjälpande hand, varför ska det ta sån tid och energi att fatta?! 

Slutar dessa meningar med bilder på en del glada miner.

Åsa, Emma och Madeleine!

Hoppas att du får det bra där nere i Göteborg, kommer att sakna våra samtal.

Kramis