Efter regn kommer solsken...
Var och lämnade Isabelle i morse på dagis och tog en lite längre promenad hem, det är ju strålande sol ute. Brukar normala fall ta bilen denna korta promenad vilket egentligen nog tar längre tid att gå till bilen. Ska bli mer nyttigare nu när jag har problemet ur världen och kommer troligtvis få mer energi. Träffade Emma en snabbis på hennes lunch, hon har snart växt om mig. Hon kommer nog att bli väldigt lång med tanke på att hon säkert är runt 1.60 nu och då 13 år gammal.
Gick till jobbet och tog en fika, mysigt när man är ett par stycken som man kan tjattra med, vi tog en liten prommis allihopa. Vek av mot centrum och vidare färd hem. Så nu ska jag gå och hämta lilltjejen, tänkte ta en tur till parken innan man ska hem och börja med maten. Imorgon och torsdag ska jag jobba.
Kramis!
Jysk...
I lördags så var jag med Micke och barnen till Jysk för att titta på en bokhylla till Madeleine, är inte så förtjust i deras möbler eftersom det alltid har varit någon defekt på allt som vi har köpt där. Hittade en vit och en miniatyr av den som vi har i vårat vardagsrum. Madeleine blev ju jätteglad när vi sa att vi tar den även om den var lite dyr. När vi står där bland alla möbler så får ju jag syn på något som jag bara ville ha i hallen, mer förvaring och mycke snyggare än den fula sittmöbeln som var innan. Kunde inte låta bli så de fick hänga med de också.
Köpte en ny tvättkorg, två nya kuddar och två rullgardiner till tjejernas rum.
Här kommer bilder av resultatet, något suddiga.
Bokhylla Jysk

Resultatet minus en glashylla:
'

Hallmöblerna

På kvällen blev det, det vanliga mys framför tv'n.
Kramis!
Bloggen är nu öppen igen....
Efter ett antal månader så tar jag upp bloggen igen. Om jag ska vara helt ärlig så har jag försökt förut, men har då inte kommit på mitt lösenord.
Men nu är jag här igen o jag ska verkligen försöka blogga varje dag igen. Mycket har hänt dessa månader och jag kommer kanske i några inlägg nämna en del saker, men tar inte allt på en gång.
Jag gör en nystart från idag, då jag har varit iväg och tagit ett stort beslut. Jag vill inte berätta vad det är för det är så privat. Men kan väl säga att det var ett beslut som var gemensamt bestämt. Det ska bli riktigt skönt att få börja prata av sig igen och jag hoppas att det finns fortfarande några som vill läsa min blogg.
Kommer kanske in sen igen o skriver annars så blir det inlägg i morgon!
Kramis!
Helg o maginfluensa...
Ja, så var den här helgen förbi. Det är söndag kväll o alla har mer eller mindre varit sjuka. Isabelle först med sin maginfluensa i torsdags-fredagen, Madeleine som kommer hem ifrån fritis, Jag med min underbara hals och så Micke tillslut i lördags. Men, nu är den kräksjukan förbi och så himlans skönt. Har ändå haft en bra, lugn o harmoniskk helg med melodifestival/OS. Blev väldigt förvånad att Nilla åkte ut, men innerst inne så tycker jag inte alls om henne eller hennes röst. Det var verkligen ingen bra låt heller, men hon har väl sin skara med fans därute. Nä, tyckte väldigt mycket om Anna och hennes låt. Madeleine följde med syrran,R o kusinen till Eriksdalsbadet idag, hon hade haft det jättebra o tycker det e så himlans bra att hon får vara med sin kusse just nu. Det blev en släng till Maxi o handla för min del, men annars så kommer denna dag sluta ganska så tidigt i säng, det ska jobbas i morgon o vill vila så mycket jag kan innnan.
Kramis!
GrinOlle...
Ja, det är exakt det man kan säga om mig just nu. E på ett riktigt pissigt humör. Vill inte se, höra eller göra något krypa under täcket o försvinna. Ni alla som har varit sjuka o samtidigt få ta hand om sjuka barn vet vad jag pratar om. Gubben kom hem på lunchen nu o försökte vara sådär lite överdrivet gullig,suck! Snälla, finns det någon därute som kan ge mig enorma mängder med energi för det lär behövas nu o en tid framöver. Vill inte vara den där gulliga Sussa som ska bry sig om allt o alla när man bara får skit hela tiden, det får nog vara slut på det nu. Jag har nog den där bitchen begravd härinne någonstans, undra om jag ska ta ut henne en stund mot de som förtjänar det. Till er alla andra, ta inte åt er!
Grrr....
Sjuk igen..o igen..o igen..
Ja vad ska man säga, jag har blivit sjuk igen. Denna gången är det halsfluss. Helt otroligt! Tre nätter med kvidande värk i hela halsen, 40 graders feber o ingen sömn o just nu på den fjärde dagen ser jag mer blek ut än nånsin. Det är fredag och jag sitter fortfarande i sängen o pallar inte att gå upp. Det gör så förbannade ont varenda gång jag ska dricka, äta eller bara svälja mitt eget slem. Har absolut inte lust att göra någonting denna dag fasrtän det finns sjukt mycke som ska göras, mitt psyke är inte på topp heller o det har jag en viss människa att tacka för, låt oss bara va. Idiot!
Mvh klagomål ifrån sängen!
Bytt telefon...
Igår bytte jag telefon med Madeleine så nu har hon min fina o jag har Mickes gamla, men tydligen den bästa Ericsson telefonen. Anledningen är att jag vill ta kort och det är mer megapixel på Ericsson telefonen än Samsung. Madeleine blev ju överlycklig o jag bryr mig inte så mycket vilken telefon jag har, bara jag kan ta kort med den. Vi försökte även fortsätta att se på resterande avsnitt av Vampire diaries, men jag som vanligt somna. Det är något speciellt med att vara ledig en fredag, har bara en ledig fredag i månaden. Men, man blir lite gladare och man ser verkligen fram emot att få mysa lite extra med en massa godsaker. Idag slår jag på stort med matlagning, tänkte göra en inbakad fläskfile', potatisgratäng, sallad och brynta championer. Har köpt ljus till kandelabern, röda servetter och jag missade blommorna såklart, ha ha...Får ringa gubben om den saken. Ska ta lite kort sen.
Kramis!
På bra humör...
Jag känner mig en aning bättre idag tror febern har försvunnit vet inte om det var hostmedicinen som gjorde underverk i natt.
Idag tog jag verkligen en funderare, om jag ska bli frisk någon gång och att mitt imunförsvar ska bli bättre så måste jag tagga ner, måste ta mig tid att bara få vila. Och det är exakt det jag har gjort idag, vilat och softat framför tv'n. Det är inte så farligt, det går att lägga alla måsten åt sidan en stund och ta sig tid till sig själv. Är ledig i helgen och eftersom jag jobbade hela alla hjärtans dag så tänkte jag nog fixa till något mysigt i morgonkväll. Jag har jobbat så många nätter o ibland har vi inte sett varandra mer än några timmar.
Ska planera vidare och allt ska bli en överaskning, de är väl värda det!
Kramisar!
Dunderförkyld...
Ja, då har en förkylning satt klorna i mig. Inte så konstigt kanske med tanke på hur trött jag har varit i kroppen efter alla jobb timmar som varit o än är det inte slut. Idag kommer syster med Lovis hit o fikar. Hon ska få en hel del bebiskläder som jag hämtade upp i från källaren igår. Vet att jag har så mycket mer kläder där nere, men att komma åt dem är smått omöjligt just nu. Sista natten idag på jobbet sedan är jag ledig ett par dagar, så underbart skönt. Hur jag nu ska överleva denna natt som jag mår nu återstår att se.
Måste hoppa in i duschen innan syster kommer.
Kramisar.
En smått trött Sussa....
Varför lär jag mig aldrig att man KAN faktiskt gå o vila när man nästan har jobbat 2 st 24 timmarspass o man e helt färdig. Nä då ska man göra så mycke annat hela tiden, som att det faktiskt behövs att dammsuga,skura, handla mat, tömma kattlådan o tillaga maten. Ha ha...är det någon som känner igen sig? La mig en stund på soffan, men det tog väl 5 minuter så var jag uppe igen för att hitta på något annat. Sova kan man göra i något annat liv efter detta. Nu är det iallafall städat och det luktar sköljmedel i hela lägenheten precis som jag vill ha det.
Jag hittade en skiva med gamla kort som jag har sparat, mycke minnen.

En gravid Sussa här

...och här med

...en trött Sussa

...min bästa vän

...en som har det J......ont!

...en glad Emma

...en stolt storasyster

...en slutkörd pappa på (lustgas)

...en gullunge

...ett charmtroll

...systrar för evigt
Har varit lite dålig med kort, men det kommer mer någon dag.
Kramisar!
Vilken show...
Jag har haft en riktigt trevlig och mysig kväll med min brukare och hennes son. Vi var till Hambörger börs och såg Christer Sjögren. Har aldrig varit där tidigare, men kan ju säga att det ar ett riktigt flott ställe där man ska ha en fet plånbok om man vill äta. Tur att man hade klätt upp sig o såg någorlunda bra ut så man smälte in bland alla andra där, haha...
Det är liksom inte varje dag man kommer ut på ett fint ställe och får äta förätt, varmrätt och efterätt och se en helt underbar show efteråt, man kände sig lite speciell (fåniga jag).
Har inte sett Christer Sjögren live någon gång förut, men det var ju värt pengarna. Som liten så spelades det mycket Vikingarna hemma hos mamma o igår kväll blev jag full av minnen från barndomen, jag fick rysningar flera ggr. Jag satt nog o log hela tiden, fånigt va? Synd att man inte fick ta kort o jag ville inte vara en utav de två som gjorde det, tycker det är respektlöst mot sångaren o bandet.
Jag kommer förhoppningsvis att ta med min man dit någon gång om det dyker upp någon mer bra artist.
Just nu e jag supertrött, mår illa, ont i huvudet och ser i kors, alldeles för lite sömn när man har jobbat mer än 15 timmar.
Kramisar!
Funderar...
Sitter o funderar fortfarande över gårdagens händelse, lite svårt att smälta o jag skulle vilja skriva så mycket mer om den saken, men låter bli just nu. Inväntar något först. Idag ska jag ta en fika med E och Isabelle i centrum inte så glamoröst, men pga tiden o utan bil så får det bli så. Ska iväg o jobba natt sen o slutar inte förrän 14.30 dagen efter. Får se hur reaktionen blir dem emellan, Isabelles främst. På fredag jobbar jag mitt 24 timmars pass, men det kommer att bli en underhållande kväll iallafall. Jag, min brukare, sonen o en svägerska drar iväg till hamburger börs för att titta på mammas gamla flamma, Christer Sjögren. Är ju uppväxt med hans musik, hans gamla band Vikingarna, så det blir nog inte så svårt att nynna med i musiken. Ser fram emot det o att man även kommer iväg på något roligt.

Vi syns på fredag Christer!

Chockad...
Jag vet inte hur jag ska skriva detta inlägg på rätt sätt, men imorse så fick jag reda på en sak av min kära syster som gjorde mig helt paff. Hon hade fått en kommentar på hennes blogg av en okänd tjej vars namn var Jenny. Det har gått rykten om att en viss blogg fanns o att den var hemlig. Men denna blogg verkar handla om mig och om min äldre syster. Skriven av min lillasyster M som jag INTE har någon kontakt med idag. Detta är kopierat ifrån min äldre systers blogg jannicejarpe.wordpress.com;
”Vet du om att din syster har en hemlig blogg där hon kopierar allt du skriver i din blogg (plagiat), och sen kommenterar beroende på vad du har skrivit. Men de flesta inlägg verkar din syster tro att de handlar om henne, och hennes tolkningar är inte vad man kan vänta sig av en vuxen människa. Hon skriver om både dig och din syster. Namnger dessutom! Det är några få som fått lösenordet..och man får lova att man inte känner dig eller din syster innan man blir anförtrodd dessa uppgifter. Att jag väljer att berätta detta för dig, är pga att jag mår riktigt illa av det din syster gör. Hon förstår nog inte hur sjukt hennes betende är, för man skadar varken sig själv eller andra på detta vis som hon nu gör. Hon verkar inte förstå att det där är fel..utan hon ser sig själv som perfekt och dig och din syster som sjuka människor.Jag har följt sin blogg en lång tid nu, och jag tycker den är otroligt inspirerande och verklighetstrogen! Det är många som har det så som ni verkar ha det. Man känner igen sig!Kram.”
Vad säger man om detta?!! Det är helt sjukt och man funderar ju på om inte min syster borde söka hjälp för det här. Tänder man på att sitta och lägga ner en massa tid o energi på att smutskasta människor,plagiera olika inlägg o kommentera. Smaklöst av Marren! Hoppas att det är fler än Jenny som tycker att hon gör fel o slutar läsa hennes hatar blogg!
Tummen ner för dig!
Vad säger man om detta?!! Det är helt sjukt och man funderar ju på om inte min syster borde söka hjälp för det här. Tänder man på att sitta och lägga ner en massa tid o energi på att smutskasta människor,plagiera olika inlägg o kommentera. Smaklöst av Marren! Hoppas att det är fler än Jenny som tycker att hon gör fel o slutar läsa hennes hatar blogg!
Tummen ner för dig!
Livet är inte alltid rättvis....
Ja, det är så jag känner det just nu. Därav att jag inte suttit här på ett tag. Jag är helt slut och mina känslor är som en bergodalbana, upp o ner hela tiden. Men, jag har iallafall bestämt mig att försöka fortsätta mitt/vårat liv här hemma o göra det bästa av situtationen. Trots allt så har jag barn som förtjänar att må bra oavsett, som förtjänar att ha sin mamma o pappa tillsammans, som förtjänar att bara få VA. Det är det jag vill, bara få VA! Har redan varit i helvetet o vänt ett antal ggr undet min tid som levande på denna jord. Även jag förtjänar lugn o ro i mitt liv även om man måste priotera. Det är det jag har gjort prioterat o hoppas att jag en dag kan förklara varför och att jag blir förstådd.
Det är ett tungt beslut, men känner att just nu så spelar det liksom ingen roll, jag kan inte ta allting själv och varför försöka när jag inte får. Jag känner iallafall en slags ro, om jag nu som mamma mitt i allt får känna så. Jag tror att allting kommer att bli bra tillslut, jag kan koncentrera mig på det viktiga här o nu. Jag lägger ner det här med lidandet nu, jag pallar inte. Nu är det så här, men jag tänker inte gå under. Tvärtom så har jag lärt mig att alla motgångar som jag/vi har haft har bara gjort oss starkare och mer sammansvätsade, det som inte dödar en, gör en starkare.
Jag är iallafall ledig denna helg o det behövs, jag ska mysa med min familj ikväll. Vi ska äta lasagne till middag, fruktcoktail m. grädd till kvällen framför Let's Dance. Om jag håller mig vaken till slutet, ska verkligen försöka för min underbara mans skull, han förtjänar också att få ha en lugn, harmonisk o lycklig fru vi hans sida. Även om han har varit så förstående och tröstat mig så många ggr så mår ju han bra om jag mår bra.
Isabelle har varit hos min underbara syster, som e ett stort stöd just nu för mig. Vad skulle jag göra, vem skulle jag prata med, hon får ner mig på jorden igen efter ett samtal. Isabelle har iallafall reagerat på allt det här som har hänt och det var ilska som kom. Min lilla treåring har sett o hört o snappat upp en massa känslor som man inte ens tänker på. Det är sånt som gör ont i en mamma, men det är ju så klart att hon också måste få visa hur hon känner och prata är hon lite liten för. Man pratar ju inte direkt på samma sett som man gör med Madeleine som fyller tio år i år. Hur som helst med detta inlägg så har jag gett upp en bit, men har så mycket kvar av det andra.
Kramar!
Spridda tankar...
Imorgon ska jag ta mig an min källare, det behövs. Jag får skingra mina tankar på något annat för tillfället samtidigt som det kommer att bli fint där nere. Jag kommer att få flyttkartonger av min syster så att jag kan sortera som jag vill och att jag för engångs skull vet vart jag har alla prylar. I morgon börjar vardagen och jag tycker faktiskt att det ska bli skönt. så källaren vi möts imorgon, du och jag ensamma.
kramis!
Liten...

Så här känner jag mig nu, liten, sorgsen, min blick kan avslöja tusen olika känslor. Vill gömma mig bakom den största nallen som finns, men fortfarande känna trygghet i den. Även jag kan ge upp för en stund och känna hur tårarna vill rulla ner för mina kinder. Samtidigt så känner jag att jag måste fortsätta med livet här hemma för allas skull, även om det känns svårt just nu.
Kram!
Jaha....
Är i chock just nu, fattar ingenting. Sitter just nu och skriver när jag igentligen borde ligga på sängen och böla ögonen ur mig, SUCK! Återkommer med mer när jag har fått en chans att prata om det, ja om jag nu får det.
Ingen uppdatering..
på länge nu, jag är ju helt värdelös på det här med bloggen.
Vi hade iallafall ett litet kalas här för Micke igår som fyllde 38 år, Syrran med nästan hela familjen var här. Jag fick ju för mig att baka bullar på kvällen dagen innan. Vi vuxna brukar liksom inte bry oss så där mycke när vi fyller år, ingen tycker det är speciellt märkvärdigt. Jag vet inte, det blir väl så ju äldre man blir. Man firar barnen, men det är ju alltid trevligt när någon vill komma eller ringa på sin födelsedag. Sedan var det dax för mig att dra till jobbet. Såhär dagen efter så var det faktiskt lungt och harmoniskt på jobbet denna kväll, så himlans uppskattat. Allt blir ju så mycke lättare när det är så. Är ledig idag för att sedan jobba natt hela helgen, det blir wii med barnen och en hel del mys, ska sätta igång en tvätt i min underbara maskin.
Är jätteglad för amanda idag som ska få sin tungpiercing, hoppas hon blir nöjd och att inte hela tungan svullnar upp rejält. Häftigt!
Tänker mycket och saknar enormt min dotter som är hemma hos pappa och jag längtar så till på måndag då vi träffas igen, kramar till dig!
Kram!
Ledsen...
Jag har en konstig känsla just nu, känner mig ledsen, tom, orolig och vill bara gömma mig under täcket för att gråta en skvätt. Jag har inte varit med om det här förut inte på det här sättet, allting går så fort att jag hänger liksom inte med. Från att inte alls till en hel del gör mig bekymrad och rädd. Vill inte förlora något så viktigt, men jag har kanske inge val just nu. Att 2010 skulle bli ett bättre år, jag hade hoppats på det, men året börjar inte bra och jag bjuder på det om någon vill gotta sig i det.
Jag ska försöka vara stark, jag har ju flera som betyder så oerhört mycket för mig måste tänka så. Har jag haft min tid nu och det är dax att föra över hälften, jag vet inte.
Vad som än händer så hoppas jag att det blir på ett bra sett, jag har känslor jag med och just nu e det inge vidare.
Minnen från 2009!
Ännu ett år har gått och som många andra säger så är det ett år som man inte vill uppleva igen. Man har några år som man helst vill glömma. Men detta år har man gråtit på ett annat sett. En helt annorlunda smärta än förut. Man förlorar någon och ett nytt litet liv föds på nytt.
Fortfarande sitter jag och väntar på ett år där man slipper denna tunga smärta som kommer titt som tätt, då man bara vill skrika rakt ut, - att nu får det vara nog! Men, på något sett så får man den smärtan till att man gråter hejdlöst och undrar VARFÖR för att man sedan kan ställa sig upp och gå vidare. Man har gråtit så mycket och har undrat, hur mycke tårar finns det sedan kvar till vanliga händelser i sitt liv.
I april så förlorade vi världens goaste och underbara man, Ben. I mina ögon så var han den snällaste lekfarbrorn som fanns. Han älskade mina barn och även om Isabelle hade svårt för honom i början pga hans grova röst så ville de alltid gosa och sitta brevid honom jämt. Ben hade prostatacancer och även om han tog den hemska sjukdomen med en klackspark, så var han en ensamvarg inombords. Jag fick det intrycket att varför bekymra sig för, när man kan leva här och nu. Jag kunde krama honom länge och han kunde fälla en k0mmentar som,- du luktar extra gott idag Sussa. Även hans kommentarer när volymen blev lite för hög hemma hos grannen, då vi träffades och hade lite fest, ha ha...
Jag ler och minns så mycket gott när jag tänker på honom, mina ögon blir alldeles tårögda.
Vår allas Ben, som berörde oss så mycket med sitt helt enkla sätt att vara på, det blev fruktansvärt tomt. Det blev enormt tomt och det känns som som om han fortfarande finns här.

En helt underbar bild på Ben och Isabelle.
Det bästa av allt hände i september då min syster hörde av sig. Jag tror nog att hela min värld stannade upp för att det var så oväntat, men hon behövde min hjälp och jag var så glad att jag kanske kunde bidra med min hjälp på något sett.. Vi hade ju bara kommenterat varandras blogga, jag har frågat om recept osv. Men, vi hade inte pratat med varandra på flera år och jag kan säga här helt öppet att jag hade saknat hennes röst, min syster. Jag har alltid stått närmare min storasyster än någon annan i släkten och det kändes som vi hade pratat som vilken dag som helst.
OKTOBER MÅNAD HEMSK!
Denna månad var inte världens bästa kan jag säga, det var då vi fick reda på att våran mamma var död. Då polisen stodf utanför min dörr och fråga om de fick komma in och prata med mig. Det gick inte att identifiera min mamma där hon låg eftersom hon varit död i flera månader. Jag visste att det var min mamma som låg där även om de behövde en massa olika kännetecknen till att det var hon.
Mina tårar börjar rulla när jag skriver detta och det är för att jag saknar henne enormt mycket, även fast jag vet att hon levde sitt liv ganska så hårt. Jag som mamma kan absolut förstå att hon valde sitt liv att leva och hur hon har levt sitt liv efter en förlust av ett barn. jag själv kan ju inte ens sätta in mig i den situationen, vill inte! Det tunga är väl hennes ensamhet hon säkert led utav.
Jag och min familj har gjort så gott vi kunnat, jag känner väl själv att jag hade kunnat gjort mer. Men våran mamma var väldigt speciell, de som inte kände henne skulle aldrig förstå. Min tanke just nu är, somna hon in utan eller med smärta? Det vet vi inte ännu, men hoppas att det inte dröjer allt för länge. För hur hon än var och betedde mot oss som barn, så var det trots allt våran mamma och jag vet med 100% säkerhet att hon älskade oss alla.
Min underbara syster tog hand om allt och då menar jag hela rubbet som hade med mamma att göra, dödsboet med en hel del papper som ska fixas, begravningen och informera släktningar överallt, all heder åt henne. Man kan ju tycka att det skulle finnas lite mer intresse i vissa människor än det var. Begravningen blev precis som jag hade önskat och jag vet att min syster var jättenöjd.
Mitt i allt detta så slutade jag på mitt jobb, fick ett nytt arbete, fick en svår lunginflammation och jag trodde att hela mitt liv skulle sluta där. Mina barn barn skulle få få fortsätta sina liv utan mig och att min älskling skulle leva utan sin älskling. Jag var väldigt sjuk och tack vare min man, mina barns leende och skratt, min systers engagemang att hjälpa till, så blev jag piggare och tillslut friskt vilket det inte alls kände som just då.
Jag hoppas att detta nya år blir bättre än förra, för något riktigt bra år har jag inte haft på länge. Men, som ni ser så har det blivit en del förändringar i mitt liv, så det kanske ordnar sig ändå. Så länge man har en familj som brys sig så behöver man inte vara ensam om smärtan. Tack ni alla, tack syster för att du bara släppte allt och kom till min räddning, du behövdes verkligen*snyft* Tack till min älskling som pysslade om mig och tog hand om allt när jag var så sjuk!
JAG ÄLSKAR ER ALLIHOPA;GLÖM ALDRIG DET!!!
Må 2010 bli bättre helt enkelt för oss allihopa, jag håller mina tummar....Kramis!