Semester...igen
Ja, imorgon börjar en veckas semster och som det är nu så är det verkligen välbehövligt. Micke har jobbat hela helgen och står där nere fortfarande. Det är så boooring när han e borta, e ju inte van vid det. Har väl inte gjort så mycket idag, pulat och plockat som vanligt.
Isabelle e skitgnällig och det märks att hon inte riktigt e frisk ännu. Jag har igentligen hur mycke som helst att göra, skriva min packlista, packa, gå ner till källaren och hämta kattburen, fundera över veckans mat på landet osv.
Känner mig patetisk med mina igentligen små bekymmer, när jag vet att det finns andra som har det tufft och jobbigt just nu.
Jag förstår mig inte på människor ibland, hur de tänker och om de verkligen njuter av att göra illa alla andra. Vad får man ut av det, tycker man inte om personen ifråga varför inte bara skita i den då. Nä, jag tänker så här, behandla människan som du själv skulle vilja bli behandlad.
Jag tänker på er i min tysthet och hoppas att ni får det bättre snart!
Vilken morgon...
Åhhh...e helt slut. Undra hur många ggr mina barn har sagt ordet mamma på morgonen. Det blev till att hjälpa Emma med sina kläder och utseende idag eftersom hon skulle fotograferas, samtidigt så skulle jag fixa Madeleines ryggsäck med matsäck, gympa-och badkläder till sin friluftsdag i Rudan och i min säng ligger en treåring som e sjuk och ropar på sin mamma hela tiden. Hua...det var faktiskt ganska så skönt när de två hade gått och jag bara kunde gå och lägga mig brevid Isabelle och titta på film.
Jag har iallafall ringt till vårdcentralen för att få mer Ventoline och blev väldigt glad att jag slapp gå dit med henne. Har absolut ingen som helst lust att sitta där med henne i väntrummet med alla dessa sjuka människor som kan ha något hemskt att smitta över, på både henne och mig, NEJ TACK!
Här kommer en bild på Emma, hoppas att hon lägger på ett litet leeende på kortet iallafall.
Nä, nu ska jag sätta mig i soffan och glo på tv'n.
Ses!
